©

Ni hittar min resa på fantasymode.tumblr.com <3

Detta är fortfarande min blogg men valt att blogga om USA på Tumblr istället!

Ok så jag kommer FÖRSÖKA att blogga, tänkte att jag ska ta upp det här igen. Hur jobbigt kan det vara :P

ok, quick recap.. Var i New York dom 5 första dagarna då jag fick gå på en förberedelse skola inför mitt år. ONÖDIGASTE jag vart med om förutom tjejerna man klickade med självklart, tjejer från hela världen :). Vi fick toura runt i Centrala manhattan vilket var ett plus.

Efter den veckan fick jag äntligen träffa min värdfamilj, och jag tackar gud bara att dom jag hamnat hos är perfekta. Hårda krav självklart men också stort respekt för mitt privatliv vilket ändå ger mig en fritid till att utforska allt som händer runt omkring och måste säga Not so Shabby!

Lyckats civilisera mig också på sånt sätt att jag köpt allt jag behöver, shoppat kläder och lärt mig att ta mig runt. Så året hära lär bli den bästa jag vart med om, hunnit klicka med väldigt många också samt som jag umgåts med familj i närheten. Livet är som HEMMA helt enkelt!

Finns så mycket jag vill berätta men samtidigt känner jag att man får ta saker en i taget. Nu ska jag måla mina naglar iallafall, Så godnatt Virginia och Godmorgon Sverige!

 

Jag lägger upp lite bilder från mitt rum och min bebis. Vi börjar så ;)

Jag väljer att inte bry mig, jag väljer att från och med idag intetillåta min ilska eller glädje eller känslor utnyttjas av fel människor. Vem är dom för att känna rätten till vem du är som person, kan man inte uppskattas så ska man inte lägga den energin på dåligt. Vargen som är utklädd till ett får är vad detta är, får klädsen lurar allt och alla men inte mig. Andra kan vara blinda och ibland kan självaste vargen vara blind men mig lurar ingen. Jag lever hellre för idag och ser till att min sista dag är min sista bön då jag aldrig vet när tiden är ute och hans makt är störst och ingen annans, man borde vara rädd för honom och inte för dom vilsna själarna runt omkring dig. Fine, självklart du har känslor och det är vem du är och det gör dig till denstarka personen idag.

Glöm aldrig vad du ville säga till din 13 åriga jag "Varför brydde du dig så mcyket, varför gav du dom så mycket makt, varför lät du dig bli uttnytjad, varför lät du dom suga ut all din behövlighet, du skulle ha funnits för dig själv vart stark och gått därifrån" men hänt är hänt och jag kan inte vara föralltid arg på en 13 årig flicka, men däremot kan jag bli arg på den 24 åringen jag är idag och säg till alla dom nej sägare, som tror att deras drömmar är bättre, som försöker leva ditt liv med deras val, FUCK YOU och det bästa av allt är att idag går att ändras och det jag gick igenom som 13 är vad jag går igenom idag och hade jag inte gått igenom det då så hade jag aldrig kunnat säga nej idag. Så hej hind, här är ett notis till dig, du kan fortfarande gå därifrån för idag är du stark och idag är du något du bara behövde blomstra ut till.

Att vara är ett mysterium ibland. Man kan undra varför man mår som man mår och varför man gör dom sakerna man gör. Funkar dom så är man stolt, blir det fel så vill man alltid ta tillbaka det fast man var så bestämd en sekund sen. Ska man må dåligt för att man har det bättre eller ska man må bra samt känna sig ignorant. Människor som skadar människor och man har lärt sig sen dagis att alla är lika värda, vart och när gick budskapet så fel att man började se hat istället för förståelse. Kan det vara att saker jag vart med om i livet har hållt mina fötter ned på marken, medan resten är så blinda? Är orden humän kanske bara påhittat, att våra medvetande och sympati bara är en inlärning och inte något vi födds med. 

Hur ser vi alla på respekt till livet och dens existens, att vara kan aldrig bara vara enkelt. Vi söker oss till visioner och overkligheter och tycks tro att vi har all kunskap hela tiden men den ända riktiga kunskapen vi egentligen har är oss själva. Vi försöker tro att vi kan förstå men lyckas alltid att dra en slags slutsats oavsett om vi känt en person evigheter eller bara tittat på dom. Vi säger ju själva "behandla någon så som du själv vill bli behandlad" "Det du har och inte uppskattar kan vara någon annans guld" "ge någon ett leende då dom kan behöva att inte känna sig ensam". Allt är uttaget från hur väl du känner dig själv och tror att andra ska behöva detsamma, vilket kan vara sant men också kan det vara ett samhälle som format oss så skyddslösa att vi lever efter vad vi tror att vi behöver. En säger "god dag, hur står det till" och en annan för det vidare, till slut när man inte får den hälsningen längre så är det något som fattas i livet. Samma gäller för allt skulle jag tro på, en kompis kommer och går, pengar kommer och går, kärleken kommer och går, matriella saker kommer och går, bra musik kommer och går, intresset kommer och går, livet kommer och döden går. Kanske man bara ska förstå att kommer man med inget så kan inget komma eller gå, inget bara består, att vara inget kanske blir att vara allting men måste det vara meningslöst då? eller är det tanken med meningslöshet också bara en inlärd mekaninsm för att alltid sätta igång oss.

Jag vet att jag inte skrivit på länge, och det kommer och går men under dessa månader har jag vart med om något jag aldrig trodde skulle hända igen, eller? kanske lite bara men ändå det chockar mig varje gång. Först och främst JAG ÄR FAN GALET STARK SOM PERSON och dt är ingen peppning jag kör på nu eller något jag märkt utan bara något jag alltid vetat. Oavsett hur många gånger folk puttat ned mig så har jag ställt mig upp om och om och om igen. Fan den känslan när det känns som allt är emot dig men sjukt galet grym känsla varje gång man ställt sig upp och börjat om igen för att man har den turen.

Sen så till självaste ämnet, falska människor som kommer och går, visst vi är alla missförstådda men shiet vad människor blir utnyttjade på köpet. Spottar fint på alla och jag vet vart man har alla även.

Så från mig till er alla, tack och hej lever pastej, inget varar för evigt ich inte livet heller, jag rullar på tur och vi får se hur långt detta räcker

 

puss xoxo

 

 

 

Fastan är ifart och igång, allt är som det ska och även jag :)

Hoppas ni mår bra? det gör jag! från att fått massa komplimanger på jobbet igår, till att jag gick till musken idag och bad fredagsbönen. Blev bjuden på middag som kusinerna igår och så blir det mammas kompis imorgon.

Jag ska förbereda pizzadeg nu för Mia kommer förbi med en massa godsaker. Ha en bra underbar fredag och massa kärlek

 

 

Jag rusar in på saltsjöbane tåget för jag har vägarna förbi K. Kollar på dom första stolarna vart en kille stirrar så mycket att det gör mig obekvämt så jag fortsätter till nästa fyrkant med stolar och exakt när jag ska sätta mig ned så ser jag en kvinna prata i telefon nära vid utgången, hon tittar lite snabbt på mig och sen så släpper hennes koncentration då hon är inne i sitt telefonsamtal. Jag sänker musiken i hörlurarna bara för att höra hennes röst och tänker "henne känner ju jag igen" och direkt så börjar min hjärna grubbla. "vart har jag sett henne" blickar lite snabbt igen och då slår det mig men ett namn dyker inte upp. "tänk Hind tänk" helt plötsligt får jag upp ett namn och tar fram mobilen för att googla. Så snabbt bilder börja dyka upp för att övertyga mig själv så glimsar jag snabbt på henne och sen på mobilen. "jo det är fan hon omg" den kvinnan som jag kan alla låtar på utantill, hon som sjöng för Ace of Base för att hon är grym. Jag börjar kolla runt omkring mig, på alla passagerare och tänker hur kan dom inte reagera, ser dom inte vem hon är eller är det bara jag som minns.

Jag messar P och blir helt galen och självklart minns hon henne också och undrar ifall jag ska gå fram och hälsa. Men det är ju inte rätt liksom,hon är i sitt privatliv i sitt privatsamtal och ska inte bli störd då hon är som vilken som. Sen tänker jag att om jag kanske bara går lite närmare så vågar jag, jag menar jag kommer ladrig förlåta mig själv ifall jag inte gör det.

Jag går fram samt. som kontrollanten vill se mitt kort och sen så att jag står två fot nära henne och spelar dum, lyfter luren och ringer K. "är på väg, du är hemma va?" jag får mitt svar och lägger på. "Nu eller aldrig" jag tar fram notes på mobilen och skriver -Jag ska inte störa dig men är du jessica folcker, nicka bara. och andas ett djjupt andetag och så går jag fram till henne då jag räcker fram mobilen till henne. Men då har jag oturen att hon tittar bort så jag knackar lite lätt på hennes axel och då tittar hon på mig, jag ger henne mobilen och hon ber personen hon pratar med att vänta lite och börjar läsa lite snabbt sen så skrattar hon.

- Ja det är jag. Och så ler hon

- På riktigt. Frågar jag eftersom hon skrattar så är jag inte säker på om hon bara skojar med mig

- Ja på riktigt och så skrattar hon igen.

- åh gud, säger jag och blir helt röd. Ja alltså du ser ju lite annorlunda ifrån vad jag minns från när jag var liten

- Vilket årtal är du född, frågar hon

jag tänker lite efter då jag är så starstruck det bara går, hon är hur vacker som helst liksom.

- 90

hon tänker efter

-90? då var du ju 8 år och så skrattar hon

-Gud aa säkert, jag menar du är ju en av mina barnidoler liksom, och jag satt där borta och var helt shockad men ville inte störa du vet Sverige man ska alltid låta folk ha privat liv

Då avbryter hon mig

- Men va självklart att du ska störa jag blir bara jätteglad men ååh, och så lägger hon ut armarna för att krama mig.

Då jag kramar henne så tackar jag så mycket och så går jag tillbaka till min plats. Hela resan är jag så shockad och glad att jag inte förstod vad som precis hänt. När jag är framme sen och ska gå av så tittar hon på mig och ler samt som hon vinkar åt mig. Jag vinkar tillbaka, känner mig som ett barn och går av.

Jag har precis träffat, pratat och kramat Jessica Folcker och nej jag hade aldrig förlåtit mig själv om jag suttit ned i hela resan och hålt tyst.

Jaag bara älskar att bli uppskattad, dom mest små sakerna kan betyda en evighet för mig. Jag kan verkligen le från läpparna till himelen och ha tårar rinnande.

När jag kom hem så låg en ny fräsch rosa hylla helt fint uppställd med alla mina saker i dom samt som den gamla blev slängd. Körkortspresent sa systern :D alltså hur kan man inte dö, trodde aldrig att mitt rum kunde bli så stort igen men den tog verkilgen in allt från rummet och tömde på all små prassel som brukade liggarunt omkring. Finaste syskon är vad jag har!

 

godmorgon alla fina. Jag hade skrivit ett inlägg igår men hann aldrig lägga upp det som vi koncenterar oss på denna haha :) igår var så mysigt, från att fika på Lyran med A och G och sedan bara mysa hemma hos mig samt som vädret ute inte var så roligt. PÅ kvällen vart det hemmafest hos V och ganska lyckat! hade kul och för att inte ha gått ut på länge och att det var midsommardagen igår så vart det roligt :)

 

Det är sjukt hur någon som luktar bekant eller en låt som påminner dig om bortglömda känslor kan få dig på helt andra banor. Det här med att tiden läker alla sår är ju bara bullshit, det ända vi gör är att glömma tills vi blir påminnda eller så accepterar vi och gör det till en del av oss. Men om man varken eller vill glömma eller acceptera, utan bara elta i det? Att vara människa är så mycket mer än att gå stanna äta sova dvs leva, ibland känns det bara som att jag inte skulle ha existerat i denna värld. Som att det är något som bara fattas, och jag kan inte känna mig hel utan. Livets mening är att föralltid känna glädje och det känns som att vi föralltid eftersträvar den känslan, jag tror jag ibland satsar för mycket att uppfylla den själsliga biten av mig att jag glömmer den delen som dras kvar på jorden och än är inte livet här för mig över. Framtiden skrämmer mig lika mycket som den näste och jag vill inte att mina val i det här livet kommer att vara dom som skadar mig tillsist.

Jag är lyckligt lottad som har friheten att tycka och tänka, och kanske ibland man blir för självisk och tar det för givet när flickor i min ålder världen runt aldrig kommer att förstå hur det är att bara vara. Världen vi lever i, blindhet och bekvämlighet. 

Vi människor är verkligen en speciell skapelse

Igår kom syster förbi och sov över, vi såg klart hela The Nanny tillsammans och nu så finns det inte riktigt något mer att titta på, typiskt. Jag måste planera fram en serie jag kan kolla på under Ramadan, any tips? iförsig så kommer jag jobba som bara den :/ så kanske blir lite svårt att hinna med en serie.

Idag ska jag försöka hinna plugga så mkt som möjligt igen för att kanske rulla ut sen, blir bara så nervös när jag inte pluggar och alla celler i min kropp kommer att säga att jag kmr att faila. aja ingen mer depp mode, back to life