©

Hela dagen som jag jobbat så har bara pappor, alltså bokstavligen bara pappor dykt upp med barnen. Det får mig att tänka jävligt mycket, vad gick så fel med min? En period kunde han vara stålmannen, han som alltid gjorde mig glad. Han tog oss på utflykter men sen var det den mörka pappa, han som aldrig skydda mig, han den snåla som lät mig och mina syskon stå tomma, han som inte ens visste innebörden av kärlek. Tyvärr är den dåliga sidan väldigt stor och tragiskt nog inser han inte skadan han gjort på familjen. När jag kollar på kärleken papporna har med deras barn, kan jag inte sluta tänka på vad det var som gjorde att allt bara gick så fel