©

Sjukt hur snabbt tiden går, det är något jag aldrig kommer att sluta säga. Idag är det exakt en vecka sen jag började packa för London resan och nu är jag helt plötsligt hemma igen.
Fick vakna lite tidigt idag pga att de skulle montera om våra fönster hemma , men efter så snoozade jag lite men sen var tanken att träna och plugga men Gabsan skulle jobba så jag tar nog det lungt istället. Får träffa henne på kvällen sen :).
Igår hände mig det mest gulligaste alltså, jag berättade för min älskade syster som alltid lyssnar på mig om att jag vart lite sne på en kompis till mig och mådde verkligen as dåligt. För på något sjukt sätt så har folk alltid lättare att trampa på mig, andra säger att det är för att jag är för känslig och tar åt mig men jag säger att det är för att folk snappar åt att jag verkligen bryr mig och då får det dem att må bättre genom att passa på att trycka ned mig. Det får dem att känna sig mäktiga och så har det alltid vart.
Efter jag pratat med syrran (detta var på jobbet) så gick jag för att byta papperskorg, då säger den mest gulligaste pojken ever, han satt i ett hörn och vänta på sin mamma " Om din kompis inte kan förstå att du lider så borde du inte ta åt dig för det borde vara hon som får lida" vart kom den ängeln ifrån. Han vände min värld helt och hållet!
...
Blev ett telefonsamtal imellan, jag ska promenera senare med Mia men hur som helst ha en underbar dag alla och vi hörs säkert sen


glada tjejer på g till London