©

 

Jag rusar in på saltsjöbane tåget för jag har vägarna förbi K. Kollar på dom första stolarna vart en kille stirrar så mycket att det gör mig obekvämt så jag fortsätter till nästa fyrkant med stolar och exakt när jag ska sätta mig ned så ser jag en kvinna prata i telefon nära vid utgången, hon tittar lite snabbt på mig och sen så släpper hennes koncentration då hon är inne i sitt telefonsamtal. Jag sänker musiken i hörlurarna bara för att höra hennes röst och tänker "henne känner ju jag igen" och direkt så börjar min hjärna grubbla. "vart har jag sett henne" blickar lite snabbt igen och då slår det mig men ett namn dyker inte upp. "tänk Hind tänk" helt plötsligt får jag upp ett namn och tar fram mobilen för att googla. Så snabbt bilder börja dyka upp för att övertyga mig själv så glimsar jag snabbt på henne och sen på mobilen. "jo det är fan hon omg" den kvinnan som jag kan alla låtar på utantill, hon som sjöng för Ace of Base för att hon är grym. Jag börjar kolla runt omkring mig, på alla passagerare och tänker hur kan dom inte reagera, ser dom inte vem hon är eller är det bara jag som minns.

Jag messar P och blir helt galen och självklart minns hon henne också och undrar ifall jag ska gå fram och hälsa. Men det är ju inte rätt liksom,hon är i sitt privatliv i sitt privatsamtal och ska inte bli störd då hon är som vilken som. Sen tänker jag att om jag kanske bara går lite närmare så vågar jag, jag menar jag kommer ladrig förlåta mig själv ifall jag inte gör det.

Jag går fram samt. som kontrollanten vill se mitt kort och sen så att jag står två fot nära henne och spelar dum, lyfter luren och ringer K. "är på väg, du är hemma va?" jag får mitt svar och lägger på. "Nu eller aldrig" jag tar fram notes på mobilen och skriver -Jag ska inte störa dig men är du jessica folcker, nicka bara. och andas ett djjupt andetag och så går jag fram till henne då jag räcker fram mobilen till henne. Men då har jag oturen att hon tittar bort så jag knackar lite lätt på hennes axel och då tittar hon på mig, jag ger henne mobilen och hon ber personen hon pratar med att vänta lite och börjar läsa lite snabbt sen så skrattar hon.

- Ja det är jag. Och så ler hon

- På riktigt. Frågar jag eftersom hon skrattar så är jag inte säker på om hon bara skojar med mig

- Ja på riktigt och så skrattar hon igen.

- åh gud, säger jag och blir helt röd. Ja alltså du ser ju lite annorlunda ifrån vad jag minns från när jag var liten

- Vilket årtal är du född, frågar hon

jag tänker lite efter då jag är så starstruck det bara går, hon är hur vacker som helst liksom.

- 90

hon tänker efter

-90? då var du ju 8 år och så skrattar hon

-Gud aa säkert, jag menar du är ju en av mina barnidoler liksom, och jag satt där borta och var helt shockad men ville inte störa du vet Sverige man ska alltid låta folk ha privat liv

Då avbryter hon mig

- Men va självklart att du ska störa jag blir bara jätteglad men ååh, och så lägger hon ut armarna för att krama mig.

Då jag kramar henne så tackar jag så mycket och så går jag tillbaka till min plats. Hela resan är jag så shockad och glad att jag inte förstod vad som precis hänt. När jag är framme sen och ska gå av så tittar hon på mig och ler samt som hon vinkar åt mig. Jag vinkar tillbaka, känner mig som ett barn och går av.

Jag har precis träffat, pratat och kramat Jessica Folcker och nej jag hade aldrig förlåtit mig själv om jag suttit ned i hela resan och hålt tyst.