©

Jag vaknade nyss från en oändlig natt som jag vart med om. Var ju på konsert för att se Avenged Sevenfold. Jag och mia började köa kl.6 ish och vi blev insläppta bokstavligen 6. Så 12 tim, här har ni det jag skrev undertiden jag var där och några bilder.

05.44 :
Mia var så smart att hon glömde biljetten (min biljett) så hittills har vi missat 2 tåg och kanske bra platser? Mia pepprar på min skalle, peace.
07.03 :
Vi har vart här i en timme och är de andra i kön, hihihihi! Underbart jag och Mia passa på att skrika av glädje.
10.28 :
På g till espresso house för att få något att tugga på. Har ätligen fått kissa :P
11.45 :
Tiden går inte exakt snabbare :( är bara glad att toa finns när man behöver! Jag tänker på min varma säng och saknar vännerna, men Mia är mys.
12.58 :
Nu har vi stått i 7tim bokstavligen, Och är bra kompisar med tjejer som stått här sen 12tim tibax. Mia är på g med mcdonald's mat.
15.40 :
Insläppet är 1800 och just nu känns det bra. Min näsa är röd men what the heck, folk sjunger till A7x låtarna och fyller med värme. Det är faktiskt underbart att köa. Visst finns det mycket dåligt, som kyla men gemenskapen som formas, människorna man lär känna pga musik.
00.36 :
På väg hem nu. Fick träffa Revs inspiration Mike Portnoy, men ingen annan. Jusste , de tappa bort min jävla mössa och jag vill bara hem och sova. Jobb imorgon men konserten var VÄRD!



Den sista bilden var fotat av ingen annan än den underbara Marie som var med oss