ångest

Är bara så sjukt besviken på en person just nu och jag kan inte sluta tänka på det. igentligen förstår jag inte varför jag tar åt mig så mycket. det känns verkligen som om ångesten äter ut sig ur min kropp. Men människan betydde väl mer än vad jag trodde att hon gjorde. Jag behandlade henne som familj men ändå så betyder man tydligen ingenting vid slutändan. Tack !

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0