steg för steg

Allt går verkligen bara runt i cirklar just nu, är man lycklig? är tiden värt det? gör du det för dig själv? hur ofta om dagen är du självisk? lever du för andra? Som sagt väldigt mycket och ibland känns det bara bättre att få skriva ut det än att prata med andra. Ibland vill man inte ha råd eller svar utan man vill ta dagen som den kommer solo. Har alltid undrat om jag är en ensamvarg, en som blir mer glad av att vara själv.
Vill heller inte behöva förklara mig själv, jag är inte självisk och jag uppskattar mycket men jagg uppskattar inte mig själv väldigt ofta.
Man har alltid trott att livet blir enklare ju äldre man blir men det är inte sant, livets svårigheter får bara olika ansikten under olika uppstånd. Som sagt - allt är som vanligt men inget som förr..



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0