©

Idag kommer jag inte att prata om dagens händelser, utan idag kommer jag att prata om känslor. Känslor jag inte kan lita på, aldrig har kunnat och aldrig kommer att kunna. Känslor som ändras för just den stunden och den personen som får dig att känna som om du sprungit ett maratonlopp utan att ens behöva blinka.
Är det möjligt att kunna få tiden att stanna men ändå få allt runt omkring dig att surra snabbare än normalt? Eller kanske det är pulsen och hjärtat som ber dig att stanna upp ett tag och bara ta det lungt. Ska man le, ska man gråta eller ska man bara vara stum. Resonera eller bara hantera situationen.
Ska man kanske bara acceptera att man är mer förvirrad än allt annat och bara acceptera att om det är kärlek på högsta grad, sluta försöka definera det och våga leva ut på känslorna för att senare bli besvarad när man är sårad eller lyckad.